Intermittent Cortison behandling i injektionsform.

                           ICI—Metoden            

                

               Övergångsålder till Ålderdom

      Hormonsvikt—Artros—Ryggbesvär—mm.

 

                            av Doktor Gunnar Boström

 

           

     

Hormonspelet i kroppen bestämmer vår utveckling till vuxet liv—leder oss i vår fortplantning och åldrandet till livets slut. Med åldrandet deklinerar rörelseapparaten som i alla tider varit förutsättningen för att överleva. När hormon resurserna börjar avta glider vi in i en s.k. övergångsålder som det kvinnliga släktet brukar erkänna mer än det manliga, vars erkännande brukar accepteras först då ytterligare 10 år förflutit. Successivt och obönhörligt förlorar kroppen sin rörlighet—den stelnar till och då musklerna ej får sin dagliga träning minskar dess kraft.

Rörligheten i kroppen förutsätter att alla de leder som finns i kroppen, även i ryggraden som är utrustad med en mängd småleder, fungerar. Alla leder är fyllda av ledvätska som utgör glidmedel och som är viktig för ledens funktion och runt leden en kapsel som håller ledvätskan på plats. Ledkapseln förstärks med bindväv som med tiden förkalkas och kan minska ledens rörlighet.

Min hypotes är att när åldrandet sätter in har hormontrycket börjat minska. Vätskan i lederna har börjat torka ut och ledernas rörlighet avtar och när musklerna försöker påverka lederna känner vi smärta. Kan inte musklerna använda sin kraft minskar muskelvolymen och den åldrande människan inaktiveras.

Att behålla sin rörelseapparat i största möjliga utsträckning är nog det väsentligaste för en åldrande människa. Man skall så länge som möjligt försöka klara sig utan tekniska hjälpmedel—korsetter för ryggen—käppar och kryckor, om dessa inte ordineras. Varje liten muskel har givits oss för att användas. Använd din rörelseapparat varje dag och börjar du bli stel träna upp till smärtgränsen.

Som provinsialläkare i början på 60-talet märkte jag besvären från nackregionen hos sömmerskor anställda på ortens syfabrik. Huvudet placerat framåtlutat och ständiga exakta sidovridningar i halsryggen år efter år  i samma rörelsemönster gav förändringar i de små lederna och utvecklade vad jag då kallade ”sömmerskenackar”. Varje yrke ger sin stämpel på individens rörelseapparat. Eftersom jag själv ej lärde mig datorns välsignelser och dagligen skrev för hand i många timmar, orsakade det en ful artros i höger tummes basled, som de sista 10 åren gjort att jag själv ger mig  regelbundna behandlingar.

När man blir gammal lär man sig automatiskt att avlasta sin rörelseapparat på olika sätt. Ofta ansåg man, speciellt förr, då det inte fanns tillgång till ortopediska hjälpmedel att de gamla som gick med händerna på ryggen och höll ihop armarna till ett fast band läggs med i veka ryggen, gjorde det för att minska rörelserna i de små artros lederna i ryggkonstruktionen.

I ålderdomen avlastar man automatiskt sjuka leder och belastar andra  och får ofta ett vridande moment i gången. Inaktiviteten kommer lätt smygande och man får successivt en atrofi av de muskelgrupper som ej utnyttjas. Från medicinskt håll tillrådes träning och åter träning, men träning i det smärttillstånd som utvecklats, hämmar denna aktivitet och annan behandling är nödvändig för att få behålla mening och glädje av livet. Situationen kan vara mycket svår, särskilt för yngre patienter, som helt allvarligt kan önska att deras liv skall sluta före mitt, då ingen vill ge dom min behandling. En behandling som jag nyttjat med god effekt i 30 års tid. Både jag och min hustru har problem med artros och har behandlat oss själva i väldigt många år med metoden som vi kallar ICI - Metoden.

Behandlingen består i intramuskulära cortisoninjektioner som ges i gluteus regionen som har en stor muskelmassa och god cirkulation för att uppnå maximal depoteffekt med bestämda intervall. I de flesta fall blir det lagom med 2 till 3 månaders intervall. Det preparat vi använder är Kenacort-T 40 mg. per ml.

Detta preparat är mycket verksamt. Man startar med en noggrann hälsokontroll som återkommer med 1 års mellanrum. Själva medlet har en utomordentlig depotverkan med bromseffekt, som dagligen ger kroppen det minimum av cortison som behövs. Effekten sätter in ofta efter bara några timmar, vilket man har en stor nytta av vid t.ex. astmaanfall.

De ledproblem som artroserna ger påverkar kroppen såväl  natt som dag. Man får kanske svårigheter att komma in i sin bil och  man får kanske  ha ett  särskilt stöd  i bilsitsen. Man måste kanske ligga på samma sida natt efter natt med risk att man får liggsår som följd av det.

Då man vid min behandling, med ett så effektivt depot preparat som Kenacort-T utgör ser man inga problem med urkalkning, men jag kompletterar alltid till kvinnor en tablett med kalk och d-vitamin per dag.

Jag har ofta funnit att det i eksemfall utvecklats en överkänslighet mot cortisonet när det ges längre tider lokalt i t.ex. salvor.

I dessa fall får man ofta en snabb förbättring eller läkning när man istället använder Kenacort-T. Samma effekt når man vid svåra astmatiska anfall och vid KOL. Då och då kommer det sådana svåra fall, inte sällan direkt från sjukhusen, för att få Kenacort-T och man uppnår då en långvarig lugn period. Patienten erhåller därefter ett förslag om behandling enligt ICI-metoden som ger en betydligt mindre cortisonmängd än när det ges per os.

Jag återkommer till rörelseapparaten och hänvisar till en artikel i Läkartidningen nr. 24-25, 2009. En klinisk översikt av Professorerna Ewa Roos och Stefan Lohmander: ”Unga patienter-gamla knän”. Knäbesvär i medelåldern är ofta artros. Sammanfattningsvis i deras artikel rör det sig om cirka 10.000 patienter som i åldern 52 till 60 år genomgått artroskopisk kirurgi i Sverige och man finner vid deras genomgång att denna behandling ej har gett någon effekt. Det behövs enligt artikeln ökad kunskap om andra behandlingsalternativ. Den erfarenhet som är beprövad räcker inte.

Jag har många patienter i denna åldersgrupp och även yngre,  som har fått stor hjälp av mitt behandlingsschema och som  haft det under lång tid. Även patienter där proteser planerats men som avstått operation och behandlats med ICI metoden har uppnått mycket goda resultat.

 

I Karolinska institutets 200-års jubileumsskrift 1810-2010 finner man följande fakta uppgifter. Artros är ett icke inflammatoriskt tillstånd som drabbar våra leder och är den vanligaste ledsjukdomen och drabbar större delen av vår befolkning från ca. 50 års ålder och uppåt. Den orsakar, enligt uppgifter, en tredjedel av all ohälsa och sjukfrånvaro i Sverige och kostar samhället och sjukförsäkringssystemet åtskilliga miljarder varje år.

 

Vidare finns enligt tidskriften ingen sjukdomsmodifierad behandling för artros, vilket jag anser mig ha sedan 30 år enligt ICI-metoden och jag har ej heller funnit några biverkningar! Cortisonet produceras i kroppens binjurar i lämplig mängd fram till övergångsåldern då produktionen successivt avtar. Vid behandling med cortisontillskott är det synnerligen viktigt att man i största möjliga grad inte stör den egna produktionen.

 

Man skall vara medveten om att långvarig lokal behandling av en vävnad försvagar den och hud som regelbundet får cortisonsalva tunnas ut. Tarmslemhinna som utsätts för upprepade cortisonlavemang tunnas också ut. Dessa erfarenheter grundar sig inte på vetenskapliga undersökningar eller experiment, utan på klinisk erfarenhet sedan cortisonet kom ut till kliniskt bruk i Sverige på 50-talet. Kroppen har en egenproduktion av cortison på cirka 20-30 mg per dygn, men kan vid olyckor eller andra påfrestningar öka betydligt t.o.m. tiodubblas.

 

Artros fallen är en mycket stor kostnad för samhället att bära och skulle med ICI-metoden  kraftigt reduceras, plus att väldigt många människor skulle bli hjälpta till en mycket låg kostnad.

Artros  i en led  beror i regel på ålders och förslitningsskador, men som det är nu så koncentrerar sig läkarna i början bara på en led, men så småningom kommer signaler även från andra leder.

 

Med ICI-metoden får man alla leder behandlade. Det gäller även ryggar och framförallt hals och ländryggar med artros, som blir hjälpta med ICI-metoden, liksom besvär föranledda av svullnader kring nervrötterna.

Ryggbesvär är ofta artros härledda bl.a. beroende på svullnad omkring nervrötternas utträde ur foramina.

 

Samtliga av mina patienter har passerat den allmänna sjukvården och ej blivit tillräckligt hjälpta. Det skulle vara av mycket stort värde samhällsekonomiskt att göra en beräkning av vad ICI-metoden skulle ge samhället i vinst kontra gängse behandlingsmetoder och då skall vi inte glömma kostnader som: Produktionsbortfall i samband med sjukfrånvaro, omplaceringskostnader om det kan erbjudas, omskolning till annat arbete osv.

 

Till sist vill jag säga att jag har över 500 patienter, många sedan 20-30 år tillbaka i tiden. Det är så oerhört viktigt att vi får behålla en värdig livskvalitet när vi blir äldre. Simpla saker som att sova utan smärta, ta sig ur sängen själv och klä sig. Kunna använda händer och fingrar, äta själva, skriva och läsa, tvätta sig och sköta sin hygien mm.

 

Jag vet att efter 30 års praktisk klinisk användning av ICI-metoden så har mina patienter fått rörelsefunktioner tillbaka, blivit smärtfria och ej fått några biverkningar.

 

ICI-metoden bör snarast utredas.

Efter alla mina års erfarenheter så borde ICI-metoden genomgå en vetenskaplig klinisk utredning, allt annat vore ett stort misstag  för patienters hälsa och livskvalitet och inte minst för den stora samhällsekonomiska vinsten.

 

 

            Dr. Gunnar Boström